Här är våra kommentarer till några av de datorspel vi spelat igenom tillsammans.
Vi betygssätter spelen på en skala mellan ett och tio.
The Neverhood
Nemesis
The Pandora Directive
Safecracker
The Neverhood
Distributör: Microsoft/Dreamworks SKG
Produktionsår: 1996
Website: www.neverhood.com
The Neverhood utspelar sig i en sagovärld av pastellfärgad modellera. De enda kanter man möter i denna annars så mjuka värld är där själva The Neverhood tar slut, och går över i ingenting. Det är ett fint spel, ett spel som tillverkarna har lagt ner oerhört mycket tid på för att skapa total stämning. Ett spel man designat noggrant och inte lämnat något ofärdigt eller halvdant, och man har lyckats. Jag tycker att The Neverhood är ett riktigt höjdarspel, utan att vara spektakulärt, våldsamt eller särskilt dramatiskt. Ett spel där det gäller att tänka efter och lösa gåtor och där man för omväxlings skull kan ta det lungt och njuta av det fantastiska utförandet utan att behöva skynda vidare till nästa etapp jagad av något huvudlöst.
Även musiken i The Neverhood är värd att nämnas. Alla miljöer i spelet har sin egen musik och den är, tycker jag, i samtliga fall mycket bra vald. All musik i The Neverhood går i samma stil men ändå är det är olika låtar som spelas hela tiden. Vi stängde aldrig av musiken till The Neverhood (till skillnad från i Safecracker där vi bara stod ut med musiken i ungeför två minuter och sedan stängde av den helt, för att aldrig slå på den igen) utan kom istället på oss själva med att nynna med.
The Neverhood är ett spel som jag tror att de allra flesta kan tycka om, barn kan nog inte ogilla det, och vuxna (som har barnasinnet i behåll) kan säkert i de allra flesta fall ha behållning av det. Jag rekommenderar det varmt åt alla.
Cecilia
Vårt betyg: 6
Nemesis
Distributör: SIRTECH
Produktionsår: 1996
Nemesis var det allra första spelet jag någonsin spelade. Stefan lärde mig allt om hur man går, lyfter saker, vänder sig och allt annat man bör kunna för att ta sig fram i ett spel av den här typen. Jag var fascinerad, och såld från första sekunden! Nemesis var spännande, läskigt, mystiskt och intressant och vi satt som klistrade vid datorn i stort sett varje kväll under ca tre veckors tid.
Nemesis är ett äventyrsspel med många olika miljöer där den ena världen efter den andra öppnar sig ju längre in i spelet man kommer. Vid flera tillfällen trodde jag att spelet snart skulle vara slut, men gång på gång visade det sig då att ytterligare en helt ny värld hade öppnat sig bakom en oöppnad dörr eller vid ett outforskat område. Nemesis är ett spel med karaktär och själva berättelsen är medryckande och rak. En del figurer är läskiga och det är inget våldsfritt spel (som t ex The Neverhood eller Riven) men det är inte våldet som är i centrum i Nemesis utan vägen. Jag rekommenderar Nemesis för den som inte är rädd för monster och som gillar att lösa praktiska problem.
Cecilia
Vårt betyg: 7
The Pandora Directive
Distributör: Access Software, Inc
Produktionsår: 1996
Website: www.accesssoftware.com/movies/pandora
När jag nu i efterhand tänker på The Pandora Directive infinner sig en mycket speciell känsla, som inget annat datorspel har lyckats ge mig. Det är en känsla av saknad att inte längre befinna mig i The Pandora Directives värld och det är faktiskt som om jag kan återkalla hur det luktade, och kändes, där på Chandler Avenue!
The Pandora Directive (uppföljaren till Under a Killing Moon) är det mest genialiska spel jag spelat. Miljön är fullständigt övertygande, personerna i spelet är alla underbara porträtt av olika personligheter och huvudpersonen Tex Murphy (en man att förälska sig i!) är härlig med sin ganska cyniska inställning till omgivningen och med en obetalbar humor. Musiken är varierad och stämningsfull och är helt enkelt, helt rätt!
Det är ett mycket interaktivt spel med många personer att lära känna och många platser att upptäcka. Det är en spännande historia som rullas upp och man lär känna varje person under spelets gång. Tex Murphy är inte bara huvudpersonen i det drama som utspelar sig där i Los Angeles år 2043, utan en man som man snart förstår har en historia och en strävan som ligger som ett parallellt drama till det huvudsakliga. Det är följaktligen både Tex Murphys privatliv och hans uppdrag som man får ta del av i The Pandora Directive. En mycket bra historia, total närvaro, värme och humor samverkar till det helhetsintryck som The Pandora Directive ger och till det som gör att The Pandora Directive blir det höjdarspel det är och som jag rekommenderar alla att spela. Jag ser nu med spänd förväntan fram emot nästa spel i Tex Murphy-serien som heter Overseer och kommer att kunna spelas på DVD. Det skall visst släppas i februari 1998!
Cecilia
Vårt betyg: 9
Safecracker
Distributör: Daydream Software
Produktionsår: 1997
Website: www.daydream.se
Detta var ett spel som jag hade sett fram emot att få spela. Stefan skaffade det och vi såg med förtjusning fram emot ett par tre veckors underhållning. Vi hade hört om spelet, att det var banbrytande innan det ens fanns att köpa och att företaget Daydream blivit börsnoterat bara på grund av att Safecracker ansetts bli en sådan försäljningssuccé. Vi hade läst att det skulle vara ett grafiskt fantastiskt spel och att företaget skulle komma att anses tillhöra avantgardet inom datorspelsbranchen. Safecracker blev dock tyvärr en besvikelse och motsvarade inte alls våra förväntningar. Jo, förväntningarna hade varit höga det skall inte förnekas, men i alla fall...
Det började bra, det såg fint ut rent grafiskt, spelidén verkade hålla och det fanns en sorts spelkänsla, men ganska snart förstod vi att det inte skulle räcka. Musiken (gjord av Rob'n'Raz) bestod hela tiden bara av fyra takter (vilket gjorde Stefan helt galen och mig irriterad) och var så påträngande att vi var tvungna att stänga av den redan innan vi ens sparat första gången! Ytterligare en sak som gjorde att vi efter ett tag tappade intresset för spelet (och aldrig spelade det helt till slut) var att det inte var interaktivt nog. Man kunde visserligen ta upp vissa föremål (dock alltför få) men det betydde inget för spelets fortsättning. Det var också ett spel med avsaknad av mänsklig (eller annan levande) närvaro. Det kändes kliniskt, nästan som efter en katastrof av värsta sorten, och därför också dött. Grafiskt var det ett fint spel men det är också det enda jag kan säga till dess försvar, annars är det tyvärr så att jag inte kan rekommendera Safecracker till någon som vill ha ett spel att känna spelglädje inför eller lust till. Safecracker är ett datorspel som innehåller en massa rena fina ytor men som det tyvärr inte finns någon själ eller värme bakom över huvud taget.
Cecilia
Vårt betyg: 3