Första dagen låg vi mest vid poolen och latade oss, överväldigade av värmen (+34) och fuktigheten. Vi led ganska kraftigt av jet-lag (det är ju en tidsskillnad på 7 timmar) och att bara lyfta handen och föra glaset med kallt vatten till munnen kändes vid 5-tiden (lokal tid) som att lyfta ett helt ton och kroppen kändes helt okontrollerbar och svag!

Fredrik tog ledigt hela nästa dag och gav oss en sight-seeing runt Kuala Lumpur och Petaling Jaya som var fantastisk. Vi åkte till en av världens största moskéer (jag var naturligtvis tvungen att bära slöja...) och sedan vidare till Batu Caves som är ett hinduiskt tempel i en stor fuktig grotta (med en massa apor överallt!). Däremellan åt vi lunch på ett lokalt ställe där maten serverades på bananblad! Det var mycket exotiskt och spännande och både Stefan och jag insöp den i Malaysia ständigt tunga och fuktiga atmosfären och just här dessutom de kryddstarka och främmande matångorna, med stor nyfikenhet!

En av världens största moskéer
med plats för 24000 muslimer

Kryddstark malaysisk måltid
serverad på bananblad

Igår kväll körde Fredrik oss alla fyra till en marknad där vi åt en middag på ett litet lokalt ställe, det kändes helt genuint och spännande och maten var mycket god. Varje matställe hade sin egen specialitét och Jackie (som talar språket) och Fredrik var tvungna att beställa mat från minst fem olika ställen för att det skulle bli en hel måltid! Stefan köpte ett par piratvideofilmer (Schhhhh) och jag köpte ett silverarmband med små delfinberlocker i. Jackie slog till på en Gong Xi Raya*-dekoration och försökte förgäves få Fredrik att skaffa nya shorts! Det har varit fantastiskt givande att besöka Malaysia med Fredrik och Jackie som "personliga guider" och vi vill tacka er speciellt för all hjälp, sight-seeing, mat och framför allt trevligt sällskap som ni bjudit på och vi hoppas att få se er i Sverige till sommaren!

Ankan lagas till medan vi väntar

*Gong Xi Raya är ett ord för två olika högtider då de sammanfaller (Kinesiskt nyår och Ramadans slut) och är en ihopslagning av två uttryck (Gong Xi ...någonting och Hari Raya).

Igår (ankomstdagen) var vi mest förvirrade (av jet-lag) och lyckades bara packa upp våra saker, handla det nödvändigaste i närmsta affär (till Stefans glädje fanns Pepsi Max) och äta en frukost bestående av "scrambled eggs and grilled bacon and ham, all on toast" på ett bra lokalt matställe. Därefter var det sängen som gällde.

Vädert har hittills varit väldigt ombytligt och har växlat från total värme och fuktighet (dock inte riktigt så extrem som i Malaysia) till åskväder med blixtar och ösregn (åskknallarna var så starka att hela vårt hus skakade...), till sol och blå himmel och svag sval vind, allt på bara knappt två dagar! Imorgon är det den 26/1, Australia Day, och vi skall ge oss ut på stan.

Australiensarna själva föredrar stora frukostar och alla restauranger och caféer serverar frukost mellan 07 och 12 varje dag. Då är det inte som i Sverige att man äter en liten ostfralla med en gurkskiva på till en slät kopp kaffe. Nej, det är toast med ost och grillad skinka eller bacon toppad med stekta ägg eller äggröra med grillade tomater eller stekta champinjoner bredvid, té med mjölk och ett stort glas juice. Det är en riktig "aussiefrukost" som man kan få överallt fram till 12.00. Ja, man kan faktiskt inte få någon lunch alls på de flesta matställen före kl 12.00, så helig är denna gigantiska traditionella frukost. Inte särskilt lik den Stefan och jag äter på vår balkong...

Idag var det vår tur att besöka detta operahus, och det var ganska imponerande. Cecilia påpekade att det hade vissa likheter med Globen när man kom närmare. Dock tycker jag nog att operahuset är lite mer fantasifullt utformat. Futuristiskt också för den delen.

...som här kan beskådas från ännu närmare håll

Det återstår för oss att faktiskt se en operaföreställning här också. Självklart återkommer vi med våra intryck om så skulle ske.

Solglasögon är förstås också något man bara måste ha här. Självklart finns dessa i all världens märken, färger, priser och modeller så det är bara att välja och vraka. Modet verkar mest synbart bland de yngre och det är slickat, böjt och metallic som gäller, medan de äldre sydneyborna verkar prioritera komfort och kvalitet (ibland har deras solglasögon små rutor vid sidorna också... mesigt och klokt).

Stingray (som har just en stingrocka som symbol) är en affärskedja sedan sju år, som säljer produkter för solskydd; kläder, badkläder, hattar, paraplyer, solglasögon, solskyddscremer och en massa annat. Stefan och jag var där igår vilket var riktigt spännande. Kläderna de tillverkar och säljer är gjorda i en sorts mikrofiber som är nylonbaserad (känns som en blandning mellan bomull och ...nylon, tror jag...) och som mer eller mindre stoppar de farliga UV-strålarna. Inget material (som kan bäras som kläder i ett varmt klimat) stoppar UV-strålar helt och hållet, men det finns bättre och sämre val man kan göra. Samtliga Stingrays produkter har en UPF/SPF (Ultraviolet Protection Factor/Sun Protection Factor) på mellan 15 och 50+. Stefan provade T-shirts och tröjor men det slutade med att vi skaffade vars ett par solglasögon (även dessa med hög UPF som i solglasögonsammanhang heter EPF: Eye Protection Factor) och en flaska Sunblock Lotion 30+. Vi skall återvända till Stingray om någon vecka för att se om T-shirtmodellen som Stefan fastnade för har kommit in såsom damen lovade...

Känguruparken var uppbyggd på ungefär samma sätt som lemurgården i Skansenakvariet, för er som varit där. Man gick alltså runt fritt bland alla kängurur utan galler emellan, och ibland kom de fram och nosade om de blev intresserade, eller så hoppade de iväg mellan alla turister för att lägga sig och äta i andra änden av parken.

Våra kängurubilder blev inte så bra, så här är istället en bild på en mås

Draködlan var intressant, den såg faktiskt ut som en liten (1.5 meter lång) drake, och ansågs länge vara en osann legend bland sjöfararna runt Australien, tills en av dem till slut togs tillfånga och kunde visas upp. En draködla alltså, inte en sjöfarare.

Inte för *våra* bananskal... Australiensisk apartheid?

Och precis som på Skansen fanns det en speciell byggnad med nattdjur. Belysningen var minimal, och det tog flera minuter för ögonen att vänja sig vid mörkret. När ögonen väl vant sig var det ändå svårt att se många av djuren eftersom burarna var så mörka. Vi såg i alla fall ett antal natt-opossumar, flygande småmöss och andra svårklassificerade djur med mörker som gemensamt intresse.

En "Brush-tailed Phascogale", med följande beskrivning av sitt sexliv: "For the three week winter breeding season the males fight for access to females. In the spring, at the age of 10 or 11 months, the males die, exhausted from stress."
Lättare då att vara ungkarl i Stockholm... Eller?

En taggig echidna

En trädkramande koalabjörn

En trött turist i linbanan på väg hem igen, efter en intressant dag i stekande sol

Vätska av olika sorter finns det gott om i affärerna, vad annars i ett land där solen alltid skiner! Stefan och jag bälgar i oss flera liter var varje dag då värmen dränerar en ganska snabbt annars. Vi dricker allt; vatten, alla möjliga kolsyrade drycker, juice och sportdrycker. Man tröttnar faktiskt på att dricka bara vatten när man måste dricka mycket, men man tröttnar också på söt lemonad vilket har lett oss till upptäckten av sportdryckerna Gatorade och Powerade som är populära här och kallas "energizers". Man kan köpa dem färdigblandade och kylda eller som pulver att blanda till hemma. De är lätta att dricka (när man dricker för att man måste och inte för att man är törstig) och innehåller en del av det man svettas ut av mineraler och salter även om vi emellanåt också sköljer ner en eller annan salttablett.

Knarkpiller? Nej, salttabletter.

Peanutbutter förstås! Inget anglosaxiskt land med stolthet kan vara utan jordnötssmör, och i Australien finns såklart både "crunchy" och "smoothe". Jordnötssmör är inte något som varken Stefan eller jag någonsin köper i Sverige, men här har vi köpt en burk som vi tullar på med skräckblandad förtjusning.

Australiensarna är stora köttätare och det märks på utbudet. Det finns mängder av olika sorters biffkött att välja på; marinerat, kryddat, styckat på olika sätt, olika delar och olika märken. Biffkött verkar vara det som gäller. Lammkött kommer nog som nummer två (eller kanske tre efter kyckling) och även här finns det olika marinader och kryddningar att välja på. Vill man ha fläskkött så är det bacon som gäller. Dock är det inte den sortens bacon som vi har i Sverige med tjocka fettsträngar mellan smala strimlor av kött utan bacon här i Australien (som i England) är utan fettränder och är mycket magrare och godare. Det finns också en mängd olika sorters korv; biff och chilli, kyckling och salvia, lamm och mynta, kalv och örter och massor av andra sorter. Generellt tycker jag faktiskt att det verkar som om det finns mycket mera färdigkryddade och marinerade köttvaror här än vad man ser i Sverige. Både kött och kyckling kan man köpa färdigkryddat och satt på spett, biffen är marinerad, skuren och kryddad, salladen är sköljd, hackad och blandad, frukten skalad och skivad och såsen bara att värma.

Jättegoda jätteräkor

Frukt och grönsaker finns det gott om och utbudet av det vi i Sverige kallar "exotiska frukter" är jättelikt. Vad innebär det egentligen "exotiska frukter"? Hur långt bortifrån måste de komma för att betraktas som just exotiska? Borde egentligen inte apelsiner, importerade från Sydamerika kallas exotiska? Här verkar i alla fall inga frukter behandlas eller betraktas annorlunda än några andra utan mango, äpplen, jack fruit, apelsiner, passionsfrukt, mandariner, flera olika sorters meloner, papaya, kiwi, plommon, persokor, ananas, grape och nektariner ligger bredvid varandra i fruktdisken. Det finns plastkartonger (som mindre kopior av de vi köper sallad i från ICA i Globen) med färdigskalad och färdigskivad frukt att köpa i praktiskt taget alla mataffärer, och dessa är jättegoda! På stranden idag åt jag en hel plastkartong med blandade melonbitar av olika sorter, mums när det är varmt!

Om vi skall gå över till det som faktiskt inte finns bör nämnas fullkornsbröd och god stark ost. Brödet som finns är vitt, svampigt färdigskivat formbröd som inte smakar någonting och om man pressar ihop det och sedan släpper så sväller det tillbaka till sin ursprungsform inom några sekunder. Det finns mängder av tillverkare av denna sortens bröd och varje australiensare verkar ha sitt eget favoritmärke. Osten som finns är av cheddartyp. Ja, det låter bra men det är inte den cheddarosten som vi köper i Sverige man får när man köpt "Strong and Bity Vintage Cheddar" utan en ganska blek och mesig kusin. Det finns en del inporterat från Italien (Parmesan) och Frankrike (Brie) men ingenting som ens kommer i närheten av att jämföras med en riktig svensk Västerbotten, som Stefan gillar.

Tasmanska havet/South Pacific Ocean är verkligen underbart precis här; salt och svalt utan att vara kallt och vågorna är höga nog för surfare, i alla fall vid Manly Beach. Det finns gott om surfare där, vissa är erfarna med stora fina surfbrädor och våtdräkter i starka färger medan andra har små brädor (som vi tror att man mest ligger på magen på) och bara badbyxor och T-shirt. Ingen vid sina sinnens fulla bruk surfar utan dräkt eller T-shirt, då man blir uppbränd av solen på nolltid när man är i vattnet. Det är härligt att bara sitta på stranden eller i vattenbrynet och titta på dessa surfare som verkar kunna känna av vattnets krafter och utnyttja dem för sitt eget höga nöjes skull. Ibland går faktiskt vågorna så höga att det blir den där "tunnelvågseffekten" och ibland lyckas faktiskt någon surfare vara på rätt plats vid rätt tidpunkt och det är verkligen fantastiskt att se. Ja, ibland går faktiskt vågorna så höga så att livräddarna säger stopp!

En av de ansvarsfulla livräddarna på Manly Beach... Eller...?

Just det hände när vi var vid Manly Beach senast då livräddarna (vältränade grabbar i shorts, randiga T-shirts, kepsar, solglasögon och med visselpipor hängande om halsen) varnade alla för att surfa och bada på ett visst område då de ansåg att vågorna var vanskliga just där. Stefan pratade med en av dem som förklarade att det farliga var de oerhört kraftiga strömmarna som kunde dra ut en person i havet hur enkelt och snabbt som helst... Livräddaren visslade in de flesta surfarna men de som var längst ut och inte hörde visslingen hölls under noggrann uppsikt under hela eftermiddagen. Stefan och jag som hade placerat oss precis där det var farligt att bada flyttade oss, enligt livräddarens instruktioner, ett par hundra meter bort. Även där kunde man dock känna vågornas kraft när man var i vattnet och det gick ibland inte alls att hålla sig kvar på ett och samma ställe när en våg kom och suget underifrån tilltog, man var säkert ett lätt byte för strömmarna längre ut då man emellanåt kände sig helt maktlös av krafterna bara 15 meter från stranden!

Vi spekulerade lite i vad som kunde ha hänt, och hade en teori om att parken kanske stängts på grund av det höga ljudet från berg-och-dalbanan och andra åkattraktioner. Jag bestämde mig för att forska lite kring Luna Parks historia, och den visade sig vara ganska dramatisk.

1935 (tre år efter att Sydney Harbour Bridge färdigställdes) byggdes parken, och blev ett uppskattat inslag i Sydneys stadsbild. I slutet av 70-talet restaurerades hela nöjesfältet, men strax därefter omkom sju människor i en brand i Luna Parks "Ghost Train". Efter denna tråkiga olycka stängdes parken tills vidare, och fick ligga öde.

Tio år senare beslutade man att Luna Park skulle rustas upp igen, och 50 miljoner dollar (ca 275 miljoner kronor) lades ner på att få parken i toppskick. Glädjen blev dock kortvarig, eftersom ett litet antal människor som bodde i närheten av parken klagade på allt oväsen från "The Big Dipper", som berg-och-dalbanan kallades. Under några års tid försökte man minska oväsendet genom att bara ha parken öppen en kort tid under året, men 1996 stängdes den ändå slutligen för gott.

Mångubben vid ingången till Luna Park

Så nu ligger den alltså där som en spökpark, fast alla attraktioner är i så gott skick så att det ser ut som om den stängdes igår, och skall öppna igen vilken dag som helst. Kostnaden för att ha parken stående oanvänd lär vara ungefär 4 000 dollar i veckan (ca 22 000 kronor). Planer finns dock på att rusta upp den igen, med eller utan berg-och-dalbana. Ett förslag är att göra om parken till en "vinterpark", med ett berg av snö där man kan utöva olika vintersporter.

Min gissning och förhoppning är i alla fall att någonting görs åt parken före OS i Sydney år 2000, annars får Sydneyborna svårt att förklara varför ett trevligt nöjesfält med detta fantastiska läge bara ligger där utan att användas alls...