Greken på Hörnet - hans mat och hans makalösa toalett (version II)
En toalett som hon vill dela ut ett pris till finns hos "Greken på Hörnet" som ligger på Tjärhovsgatan på Södermalm i Stockholm. Ingången till denna toa är bredvid baren och nära ingången till köket, så hon befann sig i händelsernas mitt precis innan hon tryckte ner mässingshandtaget till dörren som ledde in i detta så fantastiska rum. Utanför dörren, denna ganska oansenliga dörr i svenskt furu, anade hon inget alls utan trodde att hon skulle kliva in i bara ytterligare en restaurangtoa. Väl innanför insåg hon direkt att denna dörr hade lett till något helt annat. Hon förstod att detta var den dörr som ledde till den magiska och stämningsfulla värld som hon alltid drömt om att få komma till. Plötsligt befann hon sig i en helt annan dimension. Den var fjärran den grekiska musiken, de kryddiga matdofterna och människornas sorl utanför dörren och den levde sitt eget liv därinne. Tänk, att detta hade funnits här hela tiden medan hon suttit ovetande utanför och ätit Pikilia och druckit husets rödvin! Tänk, att det funnits en så storslagen resa i rum och atmosfär endast några steg bort från det färska goda vita grekiska brödet, tarmosalata, vinbladsdolmar och stora oljeindränkta glänsande oliver!
Det är mörkt där inne. Det blanka kaklet på väggarna är mörkt, ja kanske svart fast det är för mörkt i rummet för att kunna avgöras med säkerhet. Ett svagt ljus kommer ovanifrån, knappt urskiljbart, från en kristallkrona som hänger högt upp nära taket... nästan som månsken. Ett annat från ett stearinljus i en hög svart smidesljusstake som står på golvet. Själva golvet är också mörkt. Handfatet är halvcirkelformat och generöst och har vattenkranar som känns som om de tillhörde den gångna historien. På handfatets vänstra sida står en flaska parfym att använda för den som vill. Ovanför handfatet hänger en stor antik spegel med tjock guldfärgad ornamenterad ram, en spegel hon nästan inte vågar se in i av rädsla för att sugas in, förföras eller för att råka se något hon inte är säker på att hon vill se. Toaringen är av trä och känns varm. På väggen vid sidan av och bakom själva toaletten hänger små fotografier från början av seklet på halvnakna och nakna kvinnor i olika utmanande poser. En del av dem har tidsenliga underkläder, andra har bara hårband och de är alla mycket vackra.
Hela rummet är mjukt, vänligt och inbjudande men också mystiskt och pockande som om det sökte uppmärksamhet. Som om detta rum bara var början till en lång saga. Som om fortsättningen fanns där bakom träpanelen och kaklet, att bara kliva in i för den som lät sig förföras. Det är nästan som om hon kan känna att det i rummet, eller kanske i dess väggar, finns varelser som bara väntar på att hennes fantasi skall ta över. Som om hon inte riktigt är ensam, utan det står figurer där bakom som vill dra in henne i en annan värld som är full av överraskningar och mysterier. Hon kan nästan höra deras röster, hur de lockar och hoppas att hon skall ta klivet genom den blanka kakelväggen och tillsammans med dessa okända rida iväg på fantasins vågor, vingar och önskningar.
Istället tar hon ett djupt andetag innan hon fattar handtaget till dörren och kliver ut i restaurangen för att sätta sig mitt emot honom och fortsätta på det röda vinet, Pikilian, den gyllene klyftpotatisen och den möra, saftiga lammkotletten. Detta utan att egentligen veta om det varit stämningen i restaurangen, hans goda sällskap, den fantastiska toaletten eller den utsökta maten på restaurang "Greken på Hörnet" som förfört mest. Eller hade det kanske bara varit vinet som stigit henne åt huvudet?
Cecilia, augusti 1997